nomimashou

Två dagar innan avfärd var tiden mogen för juni månads största happening – nämligen avskedsfesten. Inledningsvis hade vi tänkt att köra stenhårt på det japanska temat, med japansk öl och sprit, kimono, snedvridna ögon samt en hel del japanska delikatessrätter. Efter en stunds seriöst betänkande kom vi dock fram till konklusionen att ”det är bättre att bara kröka” – och vilket krök det blev! Festen hölls i sann dionysisk anda hemma hos Simon-san och med på gästlistan fanns ett axplock ur båda våra umgängeskretsar. Den ursprungliga tanken var att många fler skulle dyka upp, men som ett resultat av Gentlemanna-Robbans närvaro reducerades gästantalet avsevärt.

Festen började med lite myspys i form av studier inom såväl japansk filmkultur som lingvistik, men i samband med att de första ölen hade runnit ned längs strupen artade sig det mesta ganska fort. Festen fick sig ett rejält uppsving när Robin, Erik och Hampus anslöt sig till festligheterna med ett flak fulöl och ett gäng jägernubbar. Robin, som hade föreställt sig en fest i paritet med Stockholm Pride ’08 som han för några dagar sedan kommit hem från, blev dock lite besviken över det sviktande antalet deltagare på festen. Besvikelsen avlöstes till slut av hans längtan efter Christoffer Hansen, något som han poängterade uppskattningsvis 20 gånger under kvällen.

Någon halvtimme senare droppade Mia, Jennifer och PomPom in och festen var nådde sin kulm. Följaktligen kvarstod bara dalen, vilken tog sitt uttryck i det att Robin gick bärsärkargång på Jennifer, skulle ha ”deep-talk” med Simon och Stanek och hävdade fast att Hampus var skyldig honom 500 spänn (när Robin i själva verket är skyldig Hampus 4000 sedan årets Chamonixresa). Men nog om Robins galna upptåg under kvällen. Vi gillar dig ändå – förlåt för det här inlägget!  

Efter förfesten vankades det för den myndiga delen av sällskapet (alla utom Simon) Trägårn. Där var det knökat in absurdum, vilket vi först trodde att det berodde på att alla ville vara med och ta avsked av undertecknade men efter en stunds analytisk prövning kom vi på att det var löningshelg – förbannade! Av en mystisk anledning tenderar ofta minnena från Trägårn att drunkna i ett slags glömskans träsk, och så gjorde de även under denna kväll. Därför hoppar vi direkt till efterfesten. 

Efterfesten var galen och innehöll allt från whiskey och bisarra apmasker till hångel och skönsång. Simon, som i all sin ensamhet hade fortsatt bekanta sig med alkoholens sötma, anslöt sig åter till sällskapet och efterfestens klimax var ett faktum. Jennifers jacka hissades upp i flaggstången i ösregnet och fyllde funktionen som piratflagga, Tommy Körbergs gamla klassiker ”Stad i ljus” sjöngs frekvent och bröderna Hjert envisades med att visa upp bilden på dem och medeltidshjälten Arn.

Efter det att det sista glaset saké hade slunkit ned hade solen redan rest sig öster, och hemfärden var naturlig. Klockan 07.00 var festen officiellt över, och alla ranglade hem mer eller mindre glada.

Tack alla som förgyllde vår sista festkväll i Sverige (åtminstone för ett tag)!        

/ Marcus-san & Simon-san