nomimashou

De första dagarna har varit helt suveräna. Mycket roligt har hunnits med, tyvärr alltför mycket för att kunna rymmas inom ramarna för denna lilla redogörelse. Men nåväl, efter att Simons bror Linus hade anslutit sig till sällskapet började kalaset ordentligt. Dagen inleddes med en cykeltur i Yoyogi-parken – Tokyos motsvarighet till New Yorks ”Central Park”. Målet med resan var att finna det berömda Shintotemplet som var beläget djupt in i parkens inre. Dock hindrades vi ganska barskt av en hormonstinn översittarpolis som med batongen i högsta hugg tjöt med visselpipan och dubbla gånger bokstavligen skrek ”NOOO”. Vi förstod emellertid inte vad det var han vände sig emot, utan vi fortsatte in i parken vid nästa avfart – för att där möta samma överaggressiva vakt återigen. Tro oss när vi säger att ”ord och inga visor” var rätt fras för hans uppläxning. Uppenbarligen så var det strikt förbjudet att cykla i tempelparken, men cykelturen var åtminstone mycket uppfriskande.

Därefter väntade en hel del shopping, och vi upptäckte till vår stora glädje att priserna i Tokyo i genomsnitt är två gånger lägre än vad de är i Sverige! Det skönaste – och kanske allra mest kontrasterande – med shoppingen är dock servicegraden. Viktiga kunder serveras drinkar i affärerna, alla i personalen hälsar på en och frågar om de kan hjälpa till med något, det anses vara oartigt om kunden lägger tillbaka prövade kläder från provrummen (!) och expediterna insisterar prompt på att bära ens inhandlade artiklar en bra bit ut på gatan. Kunden har ordagrant alltid rätt i Japan! 

Nåväl, sedan nalkades mat och utgång för att fira att Linus hade anlänt och sällskapet var fulltaligt. Vi inledde kvällen med att äta på en traditionell och oerhört populär restaurang (maten tog slut) inte långt ifrån ”vårt” kvarter. Där åt vi japanska specialiteter och förbrödrade oss med gängse japansk gastronomi och dryckeskultur. Därefter bar det av mot karaokestället där alla våras sångförmågor skulle sättas på prov. Emellertid inträffade något om möjligt ännu galnare på vägen dit. Vi gick i sedvanlig ordning och schtekte som bara vi storstadssvenskar kan göra, varvid helt plötsligt en random japan började springa efter oss. Med knivmassakern som ägde rum för inte så länge sedan i åtanke började vi gå lite, lite snabbare och schteka lite, lite mindre. Dock så skulle det visa sig att han var ”headhunter för en större japansk modellagentur”, och ville att vi skulle träffa stylister och fotografer för att se om en fotosession var genomförbar. Erfarna modeller som vi båda är tackade vi ju givetvis ja och med förnyat självförtroende schtekte vidare i nattens dimma. Föga trodde vi att Tokyotrippen skulle bana väg för en ny storslagen karriär för oss båda, men uppenbarligen så är ingenting omöjligt i en stad som Tokyo (som Gunde Svan skulle ha sagt).

Väl vid karaoken tog sig firandet uttryck i en större dryckeskonsumtion och en hel del Sean Paul. I takt med att intaget ökade blev också låtarna betydligt bättre och lättare att genomföra. I ungefär tre timmar sjöng vi så att rösten brast, och klockan 03.40 begav vi oss glatt mot drömmarnas land.         

Morgonen efter den vilda kvällen med karaoke, öl och drinkar så beslöt vi oss för att äta frukost ute. En frukost som snarare skulle bli av den kalibern att man skulle kunna kalla den för brunch eller lunch. Vi åt pizza, hamburgare och äggmackor samt avslutade måltiden på schtekmanér med var sitt glas champagne. Dagen skulle fortsätta på det schtekiga sättet, ty under vår måltid ringde stylisten och ville träffa oss. Han skickade därför en bil som hämtade upp oss och mötte oss sedan vid ett café i Tokyos motsvarighet till vad Östermalm är för Stockholm. Väl där förhandlade vi om betalning och dylikt för att sedan ta några testbilder i den vederbörande butiken. Succén var ett faktum!

Därefter varvade vi ned med att besöka ”det gamla Tokyo”. För bakom den moderna fasaden med enorma ljusshower, otroliga varuhus och hysteriska gator vilar fantastiska monument och frappanta kvarlämningar av det japanska kulturarvet. Vi besökte tempelbyggnader, gick runt på smågator och kollade på berömda monument. Till slut begav vi oss till en av Tokyos konstgjorda öar – Odaiba – där vi satte oss ned vid stranden och kontemplerade med utsikt över den eminenta ”Rainbow Bridge”.