nomimashou

Nu har vi spenderat vår första natt i världens mest skruvade land och världens mest skruvade stad. Skruvade i positiv bemärkelse förstås, extremt positiv bemärkelse. 

Efter flertalet upprepade försök att ta oss in i 10 000-metersklubben (don’t worry, Mia – både jag och Simon misslyckades rätt brutalt), anlände vi säkert till ”Narita International Airport”. Bara det gav ett ganska schysst intryck av Japan, då flygplatsen i våra ögon åtminstone var lika stor som halva Borås. Men världsvana som vi är lät vi inte det hämma oss, utan vi hoppade på första bästa ”Friendly Limousine Autobus” till Tokyos mastodontkomplex till innerstad.

När vi kom fram till slutdestinationen beslutade vi enhälligt att vandra till vår lägenhet - detta eftersom Simon försäkrade att det bara låg "något kvarter bort". Jag, som i god tro litade på Simon, fick dock erfara att i Tokyo betyder uppenbarligen inte ”något kvarter bort” samma sak som det gör i Sverige. Som ett resultat av detta känner jag nu varken mina armar, mina ben eller för den delen någon lem på kroppen.

Nåväl, när vi väl kom hem bekantade vi oss lite grand med Macy för att sedan kasta oss in i duschen. Luftfuktigheten i Japan är galen! Efter att vi hade fått ordning på situationen här hemma valde vi att gå ut och smaka på såväl stadsatmosfären som den första japanska ölen. Macy (vår störtsköna värdinna) tog med oss till en konventionell japansk restaurang som låg högst upp på en skyskrapa, där de serverade allt ifrån traditionell japansk mat och dryck till lite mer västerländska rätter. Man fick sig en smärre chock när alla i hela personalstyrkan kom ut och hälsade på en, på en decibelnivå högt över smärttröskeln. Lägg därutöver till att det kom kunder stup i kvarten, vilket föranledde att man aldrig kunde sitta helt lugnt utan risk för att kocken skulle hoppa upp en meter bakom en och bokstavligen skrika ”irashaimasay” (välkommen). Men det hade helt klart sin charm!

Efter detta muntra restaurangbesök guidade Macy oss genom den djungel av uteställen som Tokyo tillhandahåller. Efter många turer hit och dit hittade vi till slut ett pittoreskt smultronställe helt klätt i rött sammet med god öl och bra vin. Det var på sin höjd 10 kvadratmeter och utsmyckat in absurdum med olika dekorationer från alla olika tidsepoker världen någonsin skådat. Ännu bättre var att det låg i en minimal gränd utan några som helst tecken på att det faktiskt låg en bar där!

Till slut insåg vi i sann vuxen anda dock ”att det är en dag i morgon också” och begav oss med lunkande steg hemåt i folkvimlet. Summa summarum: Japan är gött som fan!