nomimashou

Nu är vi fast i skiten igen. Japaner, japaner, japaner! Studier, studier, studier! Det sammanfattar rätt bra de senaste dagarna här i Japan.

Vi började på skolan i måndags och har sedan dess släpat oss dit varje dag för att lyssna på klämchecka lärare och umgås med näsvisa, feta tyskar. Gruppen bestod ursprungligen av fyra svenskar, två spansktalande, en ryss, en korean och en tysk. Emellertid så hoppade den äldsta svensken av, då han i kontrast till oss andra hade levt i Japan i två år och därigenom redan kunde språket hyfsat. Tjejerna är helt klart underrepresenterade i klassen – till Marcus stora förtret – och de enda som finns är en extremt pretentiös ryss och en försynt chilenare, vilka får all uppmärksamhet när läraren inte har den. Dock gick vi på minerad mark när vi satt och diskuterade deras utseende – på en ganska låg nivå – och det visade sig att de faktiskt förstod svenska också. Inte bra! Så nu har vi (läs: Marcus) alltså totalt bränt våra (läs: sina) broar där.

Koreanen är yngst i klassen (15 år) och kallas i största allmänhet för ”Park”, då hans namn var på tok för svårt att uttala – även för lärarna. Vårt första intryck av honom var att han var ganska blyg och återhållsam på de flesta områdena, men den bilden kullkastades relativt snabbt då han på första lektionen tog av sig sin tröja och visade sin Jägermeister-tisha och pratade på om sina dryckesvanor. Tro oss när vi säger att dessa inte var att leka med. Irland och Sydkorea kanske har mer gemensamt än vad man vid en första anblick tror? Oavsett vilket så är han grymt skön!

Koreanens motpol stavas Nico – givetvis från Tyskland – och är extremt irriterande. Vår tes är att han har tagit kursen minst en gång innan bara för att kunna komma tillbaka till densamma igen och visa sig bättre än alla andra. Han har en närmast patologisk tendens att hävda sig i klassrummet! Det värsta var dock att han idag hade mage att klanka ned på Simon i tunnelbanan genom att säga att Simon var ”a woman trapped in a man’s body” och följde upp med kalla honom ”shemale”. Ironin ligger emellertid i att han själv är enorm, har omsorgsfullt rakade ben och ett sjukligt uppmärksamhetsbehov och således inte alls är i position framföra någon sådan kritik överhuvudtaget. Simon hindrade sig dock med stor möda från att replikera ”and you are monster trapped in pig’s body” – vilket var bra.

Nu framstår det som om kursen inte alls är bra, men så är det verkligen inte. Vi har lärt oss otroligt mycket, och varför vi inte lyfter fram de mer positiva sidorna här nu beror nog mestadels på att vi i nuläget befinner oss i den djupa ångesten över att behöva gå tillbaka till skolan om 12 timmar. Men skämt åsido, det är faktiskt en riktigt bra kurs och redan nu kan vi föra enkla samtal på japanska.

Nu ligger vi i sängen och suktar efter feminint umgänge – dock är vi glada att vi har varandra. Vi kom nyss hem från en lyxig restaurang där vi på andra sidan jordklotet firade såväl Simons mors födelsedag som vår vän Robin Salomonssons dito. Simon var till och med så karismatisk på restaurangen att vår kvinnliga kypare inte bara lämnade sin mailadress och sitt telefonnummer till honom, utan insisterade även på att Simon skulle bokstavera sitt namn så att hon skulle kunna uttala det korrekt. Marcus försökte i sedvanlig ordning, men misslyckades i densamma. Otur?

Detta var dagens lilla uppdatering. Hoppas ni tyckte det var trevligt läsning och har det bra där hemma i Sverige! Är det någon som vet hur man lägger upp filmer på bloggen så får ni gärna höra av er till oss.