A Friday Night in Tokyo

Livet leker i Japan. Det finns inte så mycket mer att säga efter en fantastisk helg i staden som bevisligen aldrig sover! Något som vi i synnerhet har tagit fasta på – för mycket sömn har det inte blivit. Men som sagt: ”When in Rome, do as the Romans”. 

 

Fredagen började i vanlig ordning med skolgång. Vi hade en ny lärare som envisades med att slå sig själv på kinden varje gång han försade sig eller gjorde fel, men som detta till trots var oerhört bra. Inledningsvis fruktade vi emellertid att han därutöver skulle utöva samma bestraffningsmetod på oss när vi gjorde fel, vilket praktiskt taget skulle ha inneburit döden för oss. Vad mer kan säga om skolan? Jo, det går bra nu. Vi lär oss mycket varje dag och får dessutom möjlighet att beundra Park – som fortfarande håller fanan högt – och alla hans omedvetet tokiga upptåg. I övrigt så har det mesta fortsatt i samma spår som innan. De två tjejerna hoppade dock abrupt av kursen en dag efter att de hade berättat för oss att de kunde svenska. Samband?    

 

Efter skolan skyndade vi hem för att fräscha upp oss och byta om inför kvällens eskapader. Vi hade bokat bord på en finare japansk restaurang där vi inte bara avnjöt en sagolik måltid utan också ett fantastisk umgänge i form av två japanska vänner till Macy. Skratten var många och innerliga! För att detta skulle kunna ske var vi dock tvungna att blanda olika språk kors och tvärs, och till slut befann vi oss i en (o)salig blandning av japanska, spanska, engelska och tyska. Men roligt var det!

 

Därefter begav vi oss efter rekommendation till ett ställe i närheten av Ropongi Hills - det största nöjeskvarteret i Tokyo – där vi sedermera mötte upp Jonathan (en av Linus vänner) som hade fyllt år några dagar tidigare. Detta medförde givetvis ytterligare en anledning att fira, vilken vi inte var sena med att omsätta i praktiken. Det sköna med den här baren var att den också låg lite i skymundan, utan några egentliga tecken på att det faktiskt låg en bar där. Man var tvungen att gå genom ett slags innergård och sedan ner för en undangömd trappa för att komma till entrén. När dörrarna slogs upp var det dock som att komma in i en annan värld; en skön blandning av människor, schysst musik, pianobar, förhållandevis billiga drinkar och fräsch inredning. Man är helt enkelt bortskämd med bra uteställen här borta.

 

Efter en stunds firande på ovannämnda bar bestämde vi oss för att återigen ge oss ut i natten och pröva lyckan på något annat uteställe i närheten. Efter att på vägen ha förklarat det svenska konceptet ”färdöl” (med praktiska exempel) för de inhemska följeslagarna hamnade vi till slut på ett ställe vid namn ”Heartlands”. Där träffade vi Linus mycket trevliga medarbetare och fortsatte vår exkursion i nattlivets natur. Efter ett tag började vi dock känna hur trötthetens lakej slugt drog oss bort mot sömnens rike, varför vi beslutade att bege oss hemåt. En plan som hade förverkligats om det inte vore för en mycket speciell schtekare: Sange – ”mannen, myten och legenden”.  

 

Sange är killen som med sin blotta utstrålning tillför begreppet ”schtekare” helt nya dimensioner. Han arbetar som VD för ”Education First” (EF) i Japan och skulle med enkelhet få varenda Båstadsschtekare att bli grön av avund. Just denna afton så föll det sig inte bättre än att han hade gått och köpt två flaskor champagne för att återuppliva feststämningen igen – och som han lyckades! Klockan 02.30 sparkade han igång festen igen och lade grundstenarna för ett hejdundrande kalas ända in i arla morgonstund. Simon tog tillfället i akt att diskutera koreansk fotografikultur med koreanska fotostudenter, Marcus letade som vanligt efter sin livspartner och Linus förde djuplodande diskussioner om schtekkonceptet med Sange. Ett svagt rykte antyder också att Marcus av en olyckshändelse fick aska i ögat och började gråta, men passade på att utnyttja situationen genom att säga ”I’m crying because you are so beautiful” till tjejen jämte. Marcus förnekar dock bestämt all kännedom om detta.  

 

Två timmar senare var festen över och sinnesstämningen var på topp! Vi hade haft en fantastisk kväll med allt vad det innebär i form av god mat, champagne, bra musik men framför allt trevligt umgänge. Livet leker helt klart i Japan! To be continued. 

 

 


Kommentarer
Postat av: Juss

Ni kommer vara halvt alkoholiserade när ni väl är hemma igen, så frågan är om ni kommer kunna någon japanska?

2008-07-17 @ 17:58:38
URL: http://yousayheyisaydie.blogspot.com
Postat av: ville

Alkoholiserade är bara förnamnet.



När man har ett genuint intresse för japansk gastronomi liksom dryckeskultur får man betala priset. Det är fan värt det.



Väl mött Marcus! Hoppas resan fortsättningsvis kommer att frälsas av Dionysos.

2008-07-25 @ 01:18:10
URL: http://thepiratebay.org

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0